Min morfar är inte ett enkelt kapitel. eller var inte ett enkelt kapitel rättare sagt. En principfast "snålgubbe" och fast i det förgångna. Ville vi prata så fick VI ringa och han hörde nästan aldrig av sig. En person som inte alltid varit den snällaste. Han och jag har oftast varit i luven på varandra för vi inte har samma uppfattningar om saker och ting. Han var svår att umgås med.
Det här var då. I nuet är han helt förändrad. Envis (möjligen ett släktdrag), men världens finaste människa. Jag pratade med honom nyss då han sökt mig två gånger på telefonen. Han är social, nyfiken och hanterar mobil (skickar peppande sms kontinuerligt) och internet som det vore något han alltid gjort. Han har förändras så oerhört, och har tagit ett stort kliv framåt. Idag när vi pratade i telefonen avslutade han med "puss och kram". Min morfar som är 80 år säger puss och kram. Sade jag att jag är stolt över min morfar?
4 kommentarer:
Vad härligt, jag började le av att läsa det här. Roligt att folk kan förändras.
Ja, jag blir så himla glad också. Han säger själv han tittat mycket på dr phil. ;) Men jag kan lätt säga att jag är så himla stolt över honom! <3
Åh va härligt!!
Jag hade en morfar som jag tyckte väldigt mycket om när jag var liten, men min mamma berättade om en mycket annorlunda man än den jag kände!
Det sägs ju att "när fan blir gammal så blir han religiös" och det ligger väl nånting i det..!! :P
KRAM!!
Ja, precis sade Tommy också om att fan blir gammal! Och det är nog så i många fall.
Skicka en kommentar