Igår fick vi ta beslutet att ta bort Doris eftersom veterinären sade hon led och skulle fortsätta lida - det fanns ingen räddning som skulle gynna henne. Hon hade fel på njurarna och väldigt höga njurvärden trots sina unga år. Så igår gick vi dit med tunga steg och en arg, rädd och förtvivlad Doris fräste och morrade åt alla på djursjukhuset - de hade haft en hel del problem med att ta tester under morgon och förmiddagen då hon försvarat sig så gott hon kunnat. Men direkt hon hörde våra röster så lugnade hon ned sig, och vi lade henne försiktigt på hennes älskade filt, pratade, gosade och tog ett sista farväl av henne. Sedan fick hon en lugnande spruta och vi satt där med henne så hon skulle känna sig trygg innan hon fick sprutan. Hon somnade in med sitt lilla huvud i min hand.
Nu är det så tomt, så tomt utan vår lilla familjemedlem. Ingen som purrar och kommer upp och trajjar och myser när vi vaknar. Ingen liten katt som skövlar vårt köksfönster när hon försvarar sitt revir från den enerverande grannkatten, inget gnäll om att gå ut på altanen, ingen liten röd katt i vår lägenhet.
♥ Rest in peace, älskade, älskade lilla Doris Day ♥
(dessa foton togs i lördags)
Vi kommer alltid, alltid älska dig lilla vildkatten.
9 kommentarer:
Men oj vad jobbigt, och sorgligt! Har själv varit med om att avliva en sjuk katt och det var en av de värsta sakerna jag varit med om.
Ta hand om er! Kram!
Det är hemskt att våra husdjur inte får leva mycket längre än de gör...
De ger oss så mycket kärlek och man vill ha dem hos sig för evigt...
Saknaden måste var fruktansvärd.
Lider med er.
Många kramar!
Sorgligt. Men bra att ni kollade upp med en gång så den slapp lida.
Allt gott till er
Tack allihopa för era tankar. Det känns som allt gick så fort - hon var som vanligt på lördag och blev dålig på söndag och åkte till sjukhuset på måndag fick somna in igår. Men antagligen har hon ärvt det och haft det sedan hon föddes. :( Vi kommer sakna henne oerhört mycket, så det är stor sorg även om livet struttar på som vanligt. ♥
Så sorgligt att mista en älskad katt, och tufft att behöva ta beslutet själv. :( Sköt om er!
Åh så sorgligt!!! Kärlek till er!! ♥
Ja, det var ett tufft beslut, men vi var överens. Hon skulle inte få lida en sekund i onödan. Men det är många tårar som runnit och fortfarande rinner. Tack för allt stöd och tanke. Det här är bland det tuffare jag/vi varit med om. ♥
Huu så hemskt! Härligt med djur, men just det där med att de kan bli sjuka/behöva avlivas särskillt när de inte är gamla gör mig livrädd för att skaffa något husdjur igen!
Sorgen efter ett husdjur kan ju vara minst lika stark som efter en människa, vilket ju inte alla förstår tyvärr...
Stackars er!
*Varma kramar*
Ja, precis. Det är verkligen som vi förlorat en familjemedlem och eftersom vi inte har barn så blir det lätt ens "bebisar" varken man vill eller inte. Min sambo uttalade just de orden: "Aldrig mer ett djur" (hen fick Doris i 30-års present från mig). Fast hen kollar runt på katter på nätet, och även om ingen katt kan ersätta Doris så kan de ju glädja än. Nu har vi ju den gamle kvar och han är ljuvlig, och det är nog tillräckligt. Så länge. Kanske blir det en hund framöver?
Tack för dina fina ord. Det värmer.
Skicka en kommentar